Guds ord är levande verksamt och ibland kan något speciellt bibelord bli extra tydligt för oss. Detta händer ju oss alla, för Herren talar till oss genom sitt ord. Hela bibeln, som är sanningens ord.
Idag när det var en jobbig morgon så påmindes jag om något, som kanske de flesta hört redan, men tar det ändå. Det var många år sedan det hände. Berättar så som jag minns det. Det var så att jag mådde dåligt, var deppig, hade haft det jobbigt ett tag.
Kyrkorna där jag bodde hade ett café. Där var jag och hjälpte till. Denna dag kom jag dit lite innan vi öppnade. Satte mig och började titta i en svart anteckningsbok, som låg där.
Denna anteckningsbok hade legat på biblioteket, tror en vecka, när det var något med bibeln, de hade haft där. Då kunde de som ville det, skriva något i den boken. Sedan lämnades den till kyrkornas café, där jag hjälpte till.
När jag satt där och tittade i den, så var det en hel del bibelord. Läste det ena efter det andra.
Plötsligt så står det Jesaja 43:1 Men nu, så säger Herren, han som har skapat dig Jakob, han som har danat dig, Israel:Frukta inte, ty jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min.
Detta bara drabbade mig. Jag satt där och funderade och frågade. Gud vet du mitt namn också. Det visste jag ju att han visste. Men kan du kalla på mig på mitt namn, jag tvivlade. Visst vet jag, att han har till och med räknat hårstråna på våra huvuden.
Om du ville säga mitt namn och kalla på mig. Jag gillade inte ens mitt namn då. Kunde inte släppa det riktigt. Kände mig fortfarande deppig efter. Sade inget till någon, dagen gick.
Hade en bönevän som jag ringde till och berättade att jag var deppig. Sade inget om bibelversen. Kom hit så ber vi sa hon. Jag åkte dit. Vi bad och hon visste fortfarande inget.
Plötsligt när vi ber säger hon: Det är något som Herren vill säga till dig. Vad kan det vara tänkte jag. Hon sade då, han vill säga ditt namn Birgitta.
Kan inte förklara hur jag kände. Herren kallade mig vid namn. Han ville säga mitt namn till mig genom min bönevän. Efter det tycker jag om mitt namn och visste att Jesaja 43:1 var till mig den morgonen. Du är min.
Idag vill jag påminna alla om det som står i Jesaja 43:1-2
Först frukta inte. Det står på så många ställen i Guds ord, därför att han vet att vi människor fruktar. Därför vill han påminna oss om att vi är hans skapelse som han har återlöst. Han kallar oss vid namn. Du är min.
Han älskar oss så mycket. Då för länge sedan, när jag fick denna vers, så var jag en blyg person. Ville absolut inte stå där framme i kyrkan. Upplevde ändå, att det hade varit bra att berätta för andra vad jag upplevt.
En dag ringer mötesledaren inför en Söndag och frågar om jag har något att vittna om. Säger nej direkt, men ångrar mig. Hur kunde mötesledaren veta att jag gick och hade något att berätta.
Ringer upp mötesledaren igen och jag säger att jag ska stå längst bak, går inte fram och vill göra det först, så jag slipper vara nervös hela mötet. Hon hade ju någon som skulle vara före mig, men gick med på att den personen fick gå fram efter.
Söndagen kom och nervös var jag. Berättade om Jesaja 43 :1 som hade drabbat mig. Efter mig kommer den person som hade förberett det som denne skulle säga. Det var från Jesaja 43:2 och det bara gick rakt in i mig.
Upplevde hur allt var förberett. Jag kom med Jesaja 43:1 och den andra personen kom med Jesaja 43:2. Varken hon eller jag visste vad den andre hade att säga och mötesledaren visste inte vad jag hade. Verkligen Guds ledning.
Jesaja 43:2 Om du än måste gå genom vatten, är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Om du än måste gå genom eld, skall du inte bli svedd, lågan skall inte bränna dig.
Om jag inte minns fel så hade den person som tog detta bibelord en flanellograftavla och berättade om männen i den brinnande ugnen efter bibelordet.
Igår skrev jag klart en helt annan predikan, som jag skulle skickat idag. Plötsligt försvann mer än hälften. Fattar inte hur det gick till, så tog bort resten själv. Blev inte besviken, som jag hade blivit normalt sett, utan tänkte att det var Inte den som skulle skickas.
Släppte det ett tag. Kanske ändå skulle skriva något annat, men det gick bara inte. Då blir det ett bibelord i morgon utan någon utläggning tänkte jag.
Vaknade i morse och hade jobbigt och tänkte på alla som har det mycket jobbigt nu. Många är rädda. Blev då påmind om det vittnesbörd jag skrivit nu.
Vill avsluta med Herrens välsignelse.
4 Mos 6:24-26
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
Tack Birgitta!:)
SvaraRadera